Välkomna till cevitas.se som är en sida som i första hand vänder sig till dig som älskar hundar av olika slag. Här skriver vi om allt som har med hund och hundliv att göra. Olika hundprodukter och tillbehör som vi tycker är värda att nämna och andra tips och trix som kan var av intresse för ditt hundliv.
Jag är uppväxt med denna underbara ras. Mamma & pappa köpte sin första Leonberger, Lejonlands Dimpel, samma år jag föddes, 1981.
Som liten låg jag ofta med huvudet på Dimpel och myste. Jag satt också i garderoben och knaprade i mig hundarnas torrfoder. Kanske därför jag blev som jag blev? 😛
Mitt första minne av valpar var när jag snällt lånat ut mitt rum som valprum. Jag och min syster fick sova i mamma & pappas säng. Det var som att vänta in julaftons morgon!! Jag minns att jag vaknade och frågade om de hade kommit än & det hade de!! Vilken underbar syn det var att se alla små knytten som förnöjt låg och smaskade mjölk för fullt!
Under åren har det blivit endel kullar och jag fick börja hjälpa till tidigt. Ack så jobbigt det var att kliva upp på morgonen och ge bebisarna köttfärs och välling, men det goa smaskandet och det goa lätet de gav ifrån sig gjorde det hela värt så mycket. Att sedan bli jagad av ett helt gäng terrorister med sylvassa tänder är ju en historia för sig =)
Idag har jag 2 stycken underbara hundar. Bilbo, 2,5 år, är en riktig charmör, det är svårt att bli arg på honom för han gör alltid något så att man i slutändan gapskrattar! Mission accomplished =) Han klarade SoR provet i somras så till våren tänkte vi försöka på oss Startklassen!
Lilja, 14 mån, är min gosfia. Hennes specialité är att titta busigt och bedjande med sina vackra ögon och man kan inte annat än att älska henne! Nästa år tänkte vi försöka oss på SoR provet!
Jag har ställt ut hundar i 16 år. Jag gjorde premiär i utställningsringen med Cevitas Bianchi Lejonhjärta, Anki, uppe i Vindeln, på Slbk’s midnattsutställning.
Hon vann juniorklassen samt placerade sig i Btkl. Pappa trodde att jag hade försvunnit men jag stod bakom tältet med ögonen fulla av glädjetårar. Det har hållt i sig och tårarna rinner titt som tätt på utställningarna, för min framgång och för andras.
Om allt går som det ska, kommer jag att ha min första egna valpkull hösten/vintern 2006, med mammas hjälp såklart!
Det jag vill mest för rasen är att behålla storleken, stommen, mentaliteten, hälsan & de vackra mörka färgerna.